Klassanalys av Trappistöl
I senaste numret av Maltesen som ges ut av Svenska Ölfrämjandet finns det en
artikel om Trappister (Bergvall, Lars. Ölframställning , del 15. Trappister.
Maltesen 2010;24(4):38-41). Trappistöl är en öl som bryggts av s k
trappistmunkar i Belgien och i viss utsträckning i Holland. Gott och väl, men
vad är det för historia som faktiskt förmedlas?
Den historiska bakgrunden till trappistölen är den Franska Revolutionen, eller
för att uttrycka det mera exakt, offer för denna Revolution. Trappistmunkarna
har sitt ursprung i en mycket sträng munkorden i Frankrike och det officiella
namnet är ”Cisterciensorden av Strikt Lydnad”! Vad ska man säga om detta? Jag
tycker orden (i dubbel bemärkelse) stinker unken feodalism. Jag är inte någon
varm anhängare av förstörelse av historiska minnesmärken (även om de
representerar förtryckande klasser), men det kanske inte är så konstigt att
munkarna fick fly Franska Revolutionen vars revolutionärer plundrade klostren.
En gäng trappistmunkar försökte t o m ta sig till Kanada men revolutionärerna
spärrade vägen till hamnarna.
Biskopen av Antwerpen kom dock trappistmunkarna till undsättning och skänkte dem
mark i den västra utkanten av Malle – Westmalle (så heter också en av
trappistölen!). I Frankrike hade munkarna sysslat med vinframställning men i
dessa nordliga trakter fick de vackert nöja sig med att brygga plebejiskt öl. År
1836 tillkom ett litet bryggeri för husbehov, men 20 år senare började munkarna
att i liten skala sälja öl. Det behövdes intäkter för att finansiera
munkbröderna i det belgiska Kongo! Hujaligen. Dessa munkar var uppenbarligen
inte bara i politisk mening reaktionära utan deltog också i kolonisationen av
Afrika!
Det finns flera olika trappistöl. Vid sidan av Westmalle har vi den kaxigaste av
dem alla – Westvleteren. Trappistölen håller sig nämligen med mycket rekvisita.
Westvleteren utgör härvidlag lite av en paradox för här är rekvisitan
minimalistisk. Flaskorna saknar etikett. Det underliggande budskapet går inte
att ta miste på. Detta är Ölen! Allt annat utgör bara bleka kopior eller
ofullständiga försök. Det påminner lite grand om historiska företeelser inom
kommunikationsområdet. Engelska frimärken behöver inte ange att de är engelska
frimärken eftersom det är självklart. USA behöver inte ha någon landsbeteckning
på sina webbplatser eftersom USA är den självklara både utgångs- och slutpunkten
på Internet.
Vi lever i en tid där många kan uppleva trappistmunkarnas principella (men
motsägelsefulla) antikommersialism som någont ytterst pikant och ”progressivt”.
Westvleterens munkar skickar polisen på kaféer i Bryssel som vågar sälja deras
öl. Broder Joris som är föreståndare för klostrets bryggeri (och bibliotek –
sic!) uppmanar amerikanerna att inte köpa Westvleteren i USA eftersom han anser
att ölen kommit till USA på ett sätt som strider mot klostrets anda. Det
tragikomiska är att detta sätt säkerligen bara leder till att Westvleteren blir
än mer kommersiellt intressant. Men, och det är min poäng, trappistmunkarnas
antikommersialism, eller antikapitalism om man så vill, knappast har progressiva
rötter. Det är i själva verket det gamla feodala samhällets kritik av den
progressiva kapitalismen. Vår öl tillhör inte vem som helst och säljs den på en
marknad – eller än värre världsmarknaden – då kan ju vem f-n som helst få köpa
den.
Jag är redan långrandig. Trappistölen består av Westmalle, Westvleteren, Chimay,
Orval, Rochfort, Achel och La Trappe. Flera av ölen är goda. De har tillverkats
på ett hantverksmässigt sätt men dock inte i samma anda som t ex William Morris
när han hyllar den hantverksmässiga förkapitalismen. Orval tillhör än av mina
stora favoriter på ölområdet, men så skiljer den sig också från de flesta andra
trappisterna som har en lite inställsam söttsliskig karaktär. Men inte ens Orval
kom undan den Franska Revolutionen. År 1793 plundrades klostret av Napoleon.
P-O Tellander
2011-06-03
