2012 års första månadsträff på Pitchers avslutades med en öl-provning, som gav följande resultat:

En stojig ölprovning blev det på Pitchers den första februari, med rejäl spridning i tyckandet.
Några kommentarer, "What do you want, sex or a beer? -What kind of beer?", "Reparationsbajer tar man dagen efter för att komma i form", "Jag väljer äckelölen!".
Till slut blev det följande resultat:

19 stycken akademiker, inklusive 4 nytillkomna nyfikna medlemmar smakade på ett urval av intressanta öl. Lasse Lind höll i det hela iklädd sin svarta hatt som vanligt.
Det nystartade bryggeriet Södra Maltfabriken fick återigen en chans efter misslyckandet i januaris provning, då deras Xmas Brown Ale drabbats av infektion. Lasse hade varit i kontakt med bryggarna, som ville ha hjälp med att prova sina olika brygder. Tyvärr visade sej även Poking IPA ha flera dåliga flaskor. Inte lätt det här med hantverksöl.
IPA med surströmmingsdoft var en välkommen nyhet. Framförallt Evil Twins All Occation. Eller var det Mats strumpor?
Nøgne Øs Imperial Stout på fat var det endast jag (Lasse W) som fastnade för. Kanske på grund av den lite syrliga smaken.
Till slut fick provningen dock sin suvveräna segrare i Ola Dubh som legat på 40 år gamla Highland Parks fat och gonat till sej!

11 akademiker träffades i hörnan på Pitchers. En god blandning av öl presenterades av Lasse Lind.
Överraskningen var samarbetet mellan Mikkeller och svenska Omnipollo, Russian Roulette är en ljus och en mörk IPA blandade i likadana flaskor. En viss förvirring uppstod, när några fick ljus och några mörk IPA. Prov gjordes att mixa de två utan större glädje.
Men Mikkellers I Beat yoU gick segrande ur bataljen. Sammanställning av orginalprotokollet;

Vi blev endast 6 stycken akademiker som samlades på Pitchers, för lite skoj med något av det bästa världens bryggerier kan erbjuda. Men det var järngänget, kärnan av ölälskare, Mr Mikkeller, Kjell, P-O, Tomas och 2 x Lars.
Lars Lind hade plockat ihop en provning från 5 till 11 %, utan en enda dansk öl! Som vanligt blev det en krävande kvalificeringsprovnig, där det visade sej att vi hade ganska olika uppfattning om vad som var gott. Många EN-kla skämt drogs om 1 från S:t Eriks bryggeri. Men den var mycket spännande och god, kort sagt enbärs av högsta klass!
Två suveräna historier från Skottland, inkluderande en tjur, 30 kor, en häst och tre nunnor förgyllde kvällen och vävdes hela tiden in i diskussionerna. P-O visade sina franska kunskaper, genom att flytande ställa frågan "Kan ni förklara varför ni tömmer er dammsugare på min dörrmatta?"
Öl-slaget slutade med en häst som vinnare;

Vid denna provning på nationaldagen blev till någras förvåning en svensk öl ”vinnare” eller som Wängermark skrev i ett mejl Oj, oj oj, vilken öl!  Oppigårds Indian Tribute föll på mångas läppar denna provning. En typisk fruktig, humlerik ”oppigårdare”. Tolv akademiledamöter mötte upp och smakade en del riktigt intressanta öl som t.ex. Sierra Nevadas välhumlade Hoptimum (10,4%) eller Goliat Imperial Stout från To Öl. Solstice visade vara en stor besvikelse. Sötsliskig!
Slutresultatet av utslagsprovningen blev;

På USAs nationaldag bjöds vi på en liten nätt ölprovning i 5 omgångar om totalt 11 öl från ljusaste ljusa till mörkaste mörka. Men innan vi startade så lät vi oss väl smaka av den nyinkomna Oppigårds Indian Tribute på fat, som var om möjligt ändå godare och kraftfullare än flaskvarianten.
Till provningen hade Lars Lind och Taylan grävt djupt i lagret och hittat flaskor som är svåra att få tag på någon annanstans i Sverige. 12 stycken akademiker var vi och det blev en kamp mellan gott och intressant, som Leif så passande formulerade det. Där fanns både vanlig banan och syrlig skumbanan, gröna cykeldäck och mycket mer. Vissa öl var vi överens om (t.ex. att Sigtuna Red Ale inte är god, utan har en kraftig metallsmak och att Yule Smith fortfarande håller hög klass) och andra inte alls. Men trevligt hade vi mycket.
Efter mycket möda blev resultatet;

Till augustiprovningen blev vi sju tappra provare som gick igenom ett gäng nya öl, i frånvaro av såväl Lasse Lind som Taylan. Efter den inledande lättölen Drinkin' In The Sun från Mikkeller, en humlig lättveteöl på 1,9%, gick vi över på de för Pitchersprovningarna mer bekanta beska, starka och sura ölen. Som kvällens provningsledare försökte jag få en hyfsad spridning på öltyperna och man kan väl notera att vi inte drack en enda (imperial) stout eller porter. Jag hade också tänkt försöka hitta några öl som inte var så väldigt starka, men det gick åt skogen med det med bara två öl under 7%. Slutsegrare blev kvällens starkaste öl, Big Worst Cognac Edition, en fatlagrad barley wine från Mikkeller på hela 18,7%.
// Johan Lenner

15 stycken akademiker samlades på Pitchers för september månads möte. Till dessa anslöt 2 nya medlemmar.
I frånvaro av Taylan så ställde Berk, ställets nya duktiga ölansvarig, upp och hjälpte Lasse Lind med att få fram ett spännande urval av provningsöl. Vilket startfält det blev! En av de roligaste provningarna vi haft.
Redan första ölen Lebanese Pale Ale med massor av örter, var en angenäm överaskning. Snart fylldes borden av olika DeMolen-flaskor m.m. gott.
Det blev en svår provning. Så svår att Dan inte kunde bestämma sej i sista omgången, utan fick med hjälp av professors-regeln välja ut 2 öl i stället för 1. Ur det hela gick två stora danskar segrande.